Google Waze räddare när Garmin GPS inte räcker till

När vi skulle besöka Torelló var det inte första gången som den gamla dedicerade GPS tekniken upplevdes som föråldrad. Det hela började med att vi försökte hitta vingården med vår Garmin, men den gata som angivits på websidan förde oss till toppen av ett berg där vi till slut konstaterade att det var heltokigt. Vi tog fram telefonen med Google Waze. Vi hade tidigare provat Googel Maps navigator, men den hade nackdelen att den utgick hela tiden från ursprungsplatsen och räknade inte om man tvingades till en omväg. Med Waze var det möjligt att söka på företag och begära att åka det från nuvarande plats och den uppdateras hela tiden. Den här gången räddade Waze situationen och frde oss till vingården bara 10min försenat.

Waze fick bli resans räddare inte bara en gång. Den verkar användas av folk i hela Europa och har snabbare uppdatering om trafikstörningar än den traditionella. Då den hela tiden slurpar i sig av surfpotten, fick den bi komplement.

Sant Sadurni D´Anoia och första besöket Recaredo

Rondellutsmyckning vid Cavas huvudstad

Det blev tidig revelj den första mötesdagen. Vi hade ungefär 50km till Sant Sadurni D´Anoia, förvisso det mesta motorväg, men det var ju svårt att veta tidsåtgången. Vi ville ju inte vara sena. Visst var det lite köigt men det gick riktigt bra bara vi kom till motorvägen.

Vid motorvägsavfarten, första rondellen stod en magnifik rondellutsmyckning i form av en flaska. Vi var i god tid så det blev några bilder. Nästa fråga var att hitta till producenten som låg mitt i byn. Det visade sig en smal port vid en trång gata, men var skulle vi parkera. Då tutade en bil bakom, som visade sig vara chefen själv som öppnade porten och tack vare den kompakta husbilen kunde vi parkera på gården. Ett större schabrak hade aldrig ens kommit in i byn.

Recaredos port

Salvador Dalí museet i Figueras

Från gränsen gick färden vidare mot Figueras, där det finns ett Salvador Dalí museum som samtidigt är konstnärens mausoleum. Redan under sin livstid kunde Dalí överraska, men det som visades upp här var riktigt spektakulärt. Mina minnen var från skolboken med klockorna som rann över bordskanten. Det här var betydligt häftigare. Helt klart värt ett besök. Inträdet gav även tillträde till ett speciellt smyckesmuseum med Dalí smycken.

Dali smycke

Efter besöket gick färden mot Creixell där min bror sett ut en camping Gavina nära havet. Vi fick en uppställningsplats ungefär 50m från en ljuvlig badstrand i det gröna fältet på bilden Nära mittgången. Nu blev det i alla fall ett dopp i ett ljummet lätt brisande medelhav.

Provsmakning i Banyols

Vinodlingar Banyols. vissa eldhärjade

På vägen efter den karga kusten började det dyka upp vinodlingar med glest planterade riktigt låga buskar. Vi var i Banyols. Det började dyka upp diverse stånd för provsmakning. Till slut slog vi till och stannade för provning.

Det visade sig vara till mesta dels söta viner som presenterades. Inte dumma, men söta viner var inte riktigt vad vi var ute efter. Vinerna var bra men dyra som söta brukar vara.

Det dröjde inte länge innan vi kom fram till gränsen. Från vägen kunde man se gränsorten, och man kan tänka sig vilken strategisk betydelse den måste haft när järnvägen var främsta transportmedel.

Möte med vägpirater på kustvägen mot Port Vendres

Vägpirater från Expressen. Vi hann inte fundera på att fotografera själva.

Vi körde kustvägen från Port Leucate mot Spanien för målet för nästa stopp var Figueras i Spanien. På vägen mot Port Vendres kom en svartbil och körde förbi som tutade, satte på varningsblinkers, pekade och försökte få oss att stanna. Det var flera karlar i bilen. Det fanns ingen indikering på punktering för bilen har tryck sensorer. Inget annat fel heller så jag tog ett snabbt beslut att det måste vara skumt. Det var inte mer bilar på vägen utan att jag kunde svänga ut och köra förbi. Med klappande hjärta körde vi vidare och in till Port Vendres där det skulle finna en affär som förde en speciell fiskfond.

Det var svår parkerat i Port vendres. Det fanns helt enkelt inga platser, så Per fick rusa ut medan jag vildavästerparkerade i värmen. När konserverna var inhandlade fortsaatte resan mot Spanien.

Natt nära medelhavets strand vid Port Leucate

Från Pic Saint-Loup var det dags att dra sig bot det planerade övernattningsstället vid Leucat. Nu när vi var så nära kändes det verkligen som att medelhavets närhet var lockande för övernattning. Port Leucat låg på en sandremsa en bit ut från land. Typisk semesterort med massor av lägenheter. Väl inne i början av september var det ganska öde. Bordatlas förslag på stellplatz såg verkligen inte lockande ut och låg långt från stranden såg ut som ensliga grusplaner. Vi hittade dock en camping ganska nära stranden.

Rives de Corbieres 3 etoiles. Ganska hygglig. Skulle ha restaurang. Tyvärr stängt. Vi vandrade runt men hittade ingen öppen restaurang så det blev grillen med nödmaten från kylskåpet. När maten var avnjuten var det för mörkt att våga sig på ett dopp. Det här var andra stället i Frankrike där det var unisex toaletter och tvätteri. En kvällspromenad i en annars ganska öde semesterort.

Besök i Pic Sant-Loup nytt Grand Cru område i Langedoc

En varm resdag från Condrieu svängde vi av mot motorvägen som gick mot Spanien.

Vi närmade oss Pic Sant-Loup som är nytt Grand Cru område för året i Langedoc. Det fordrar en liten extra studie. Min bror hade valt ut tre producenter som besöktes. Den förste producenten skulle inte öppna förrän efter lunch så det blev en lunchpaus innan vi satte av mot Domain de L´Hortus. En pratig säljerska serverade lite vin för provsmakning. Det kom in någon mer viktig kund så det blev rätt mycket väntan mellan provsmakerna. Känslan var att det var surt och inte särdeles tilltalande och inte heller priset lockad att köpa något. Vi smet ut. Den andra producenten i närheten skulle inte öppna förrän om en timme så vi åkte vidare till en som var öppen längre bort Château de Lancyre.

Det blev i stället en positiv upplevelse. Bra service, riktigt trevliga mustiga röda viner varav Vielles Vignes var den som stack ut. Det fanns dessutom en riktigt trevlig Rosé. Området hade drabbats av hagel nyligen och gården hade på ett par timmar fått hälften av skörden förstörd. Några flaskor inhandlades innan vi åkte vidare

 

.

 

Genom Frankrike till nedslag i norra Rhone, Condrieu, St Josef.

Husbilen lunkade snällt i värmen genom Frankrike. Första krånglet var att ta sig förbi Lyon. Det var köigt och besvärligt. Tyvärr verkar det vara rätt vanligt att det är segt. Nåväl när vi väl passerat så började klockan närma sig 18. Då gällde det att hitta ett lämpligt ställe att fundera på övernattning. Bordatlas gav inga bra ledtråder till ställplatser. Min bror hade inte hört talas om Norra Rhone och Condrieu så det var en lämplig anledning att sikta in sig på det vinområdet. Vi ankom Condrieu några minuter före 18 och fick se en vinbutik. Skulle väl i alla fall ha ett lokalt vin till kvällsmaten. Köpte ett vin men såg sedan skylt om vinkällare, så vi tog sats uppför berget och precis på krönet hittade vi en öppen vinkällare med en liten odlare.

Vignoble Chirat. Vi fick prova och det smakade mums. Vi handlade varsin flaska Condrieu, det fick räcka för det var dyrt.

Efter visst krånglande hittade vi en camping på andra sidan floden som var öppen . Detta tack vare GPS:en. en öppen supermarket och dagen avslutades med grillat och provsmakning av condrieu från vinbutiken.

Camping Le Daxia

Husbilsavgifter på motorväg i Frankrike och miljödekal från 1/4

Att köra husbil på franska motorvägar är lätt som en plätt. Det är bara den lilla överraskningen att i Frankrike tar de avgiften utifrån höjden på fordonet. Lägst avgift under 2m. Vår lilla bil var 2,65 hög så det blev kategori 2. Lite dyrare alltså. Tur nog tar de kort så det är bara att peta in kortet och se glad ut.

Billigaste dieseln hittar man inte på motorvägen. Det gör man vi supermarkets som även har diesel. Lite trassligt att korttanka på franska men det går.

Det verkar även vara miljözonsavgifter på gång som i Tyskland. Miljöplaketten köps innan man åker, annars så gäller det just nu att undvika Parisområdet mfl.

You find here the daily news about the Crit’Air vignettes allowed to drive for environmental zone:  Paris, Lyon, Grenoble, Lille

Stellplatz, Pinot Gris och Flammkuchen i Ribeaville Alsace

Lika väl som att ta motorvägen genom Tyskland går det lika bra att åka genom Frankrike. Motorvägarna i Alsace är avgiftsfria. Det var lite trångt med köer för att passera Strasbourg, men sedan flöt det på.

I den lilla mysiga staden Ribeauville hittade vi en ställplats två kvarter från affärsgatan. Parkeringen var gratis 18-09 övrig tid kostade det lite. Service var tömningsplats för gråvatten.

Två kvarters vandring i fint väder så var vi på huvudgatan. Tyvärr var alla affärer stängda, men restauranger var öppna så det blev varsin Flammkuchen, lokal variant av Pizza med det lokala standardvinet som funkar till det mesta Pinot Gris eller Grauburgunder som det heter på tyska. Vad kan väl vara bättre efter de dammiga motorvägarna att få sätta sig ner en ljummen kväll på en uteservering med ett glas vin.