Munskänkarna Italiensk Vinkurs Giro di Italia i hemmamiljö

Under hösten 2016 påbörjade vi inom Munskänkarna Nedansiljan en kurs om kvalitetsviner i de olika italienska landskapen. I första hand viner som klassades som DOCG eller DOC ingick i kursen. Tio kursdeltagare samlades hemma hos kursledaren Eric Stein. Vi började från norr och tog ett par landskap per gång. Torsdagens avsnitt handlade om Apulien, Basilicata och Campania. Nästa gång är det dags för Calabrien och Sicilien.

Vi provade

  1. Greco di Tufo dei Feudi di San Gregorio,                                                   148:-/st
  2. Vinosìa Fiano d’Avellino Le Grade,                                                             150:-/st
  3. Essentia Loci Primotivo,                                                                                210:-/st
  4. Selvarossa Salice Salentino Riserva,                                                           170:-/st
  5. Gricos Aglianos del Vulture                                                                          125:-/st
  6. Taurasi                                                                                                               155:-/st

Av de vita vinerna uppskattades Greco di Tuffo bäst. Det var ett fruktigt trevligt matvin. Av de röda var det svårt att ta till sig vinerna Taurasi och Gricos gjorda på druvan Aglianico. Favoriten var Selvarossa som dominerades av Negro Amaro. Ett fruktigt vin med trevlig munkänsla och lång eftersmak.

Om vin på Leksands Rotaryklubb

 

Munskänkarna Nedansiljan

Vid dagens Rotarylunch i Leksand berättade Eric Stein om intresset för Munskänkarna och varför han är vinintresserad. Det speciella med Munskänkarna är alla spännande kurser som höjer intresset för vin från att köpa bara rött och vitt till att börja tänka på druvsorter och vad ska vinet vara bra till. Vidare berättade han om sina artiklar, resereportage i tidningen munskänken och kommande planerade resor till bla. Tyskland. Som en avslutning beskrevs hur ett vin blir till och grunderna för hur man provar vin.

 

Sant Sadurni D´Anoia och första besöket Recaredo

Rondellutsmyckning vid Cavas huvudstad

Det blev tidig revelj den första mötesdagen. Vi hade ungefär 50km till Sant Sadurni D´Anoia, förvisso det mesta motorväg, men det var ju svårt att veta tidsåtgången. Vi ville ju inte vara sena. Visst var det lite köigt men det gick riktigt bra bara vi kom till motorvägen.

Vid motorvägsavfarten, första rondellen stod en magnifik rondellutsmyckning i form av en flaska. Vi var i god tid så det blev några bilder. Nästa fråga var att hitta till producenten som låg mitt i byn. Det visade sig en smal port vid en trång gata, men var skulle vi parkera. Då tutade en bil bakom, som visade sig vara chefen själv som öppnade porten och tack vare den kompakta husbilen kunde vi parkera på gården. Ett större schabrak hade aldrig ens kommit in i byn.

Recaredos port

Xavier Gramona presents Enoteca the best Spanish Cava

Xavier Gramona presents Enoteca

 

Nyligen besöktes Terrificvines vinmässa i Stockholm. Den stora behållningen var att få träffa Xavier Gramona och åter få prova deras fantastiska Cavor. De var precis så bra som man kommer ihåg från besöket på gården i Spanien. Dessutom rätades ett frågetecken ut. Deras Cava III Lustros uttalas Tres Lustros.

Vi provade

  • Gramona Imperiale Brut Gran Reserva 2011
  • Gramona III Lustros Brut Natur Gran Reserva 2009
  • Gramona Celler Battle Brut Gran Reserva 2006
  • Gramona Enoteca Brut Gran Reserva 2001

Vinerna var alla mycket trevliga med mycket fin doft åt sherryhållet en fin munkänsla med ihållande krämig mousse och lång eftersmak.

Enotecas doft står i en klass för sig, inte konstigt om den utsetts till Spaniens bästa Cava.

 

Recently a wine fair in Stockholm was visited. The great experience was to meet Xavier Gramona and once more be able to taste their fantastic Cavas. They are still as i impressive as when we visited the farm in Spain. He also explained that their Cava III Lustros is pronounced tres Lustros.

We tried

  • Gramona Imperiale Brut Gran Reserva 2011
  • Gramona III Lustros Brut Natur Gran Reserva 2009
  • Gramona Celler Battle Brut Gran Reserva 2006
  • Gramona Enoteca Brut Gran Reserva 2001

The wines were all very nice. Nose wow feeling with a soft sherry impression. Mouth long lingering mousse and aftertaste. Enoteca is a really a class of itself and not surprisingly classified as Spain’s best Cava.

The secret with Gramonas success is their family Solera used for liqueur de expedition. Xavier explained

To serve a Brut Nature Cava is like a chef that serves grilled meat plain without sauce. The success for a good Chef is to serve meat a fantastic sauce that lifts experience. The Liqueur de expedition is the sauce for a Brut Cava.

 

Salvador Dalí museet i Figueras

Från gränsen gick färden vidare mot Figueras, där det finns ett Salvador Dalí museum som samtidigt är konstnärens mausoleum. Redan under sin livstid kunde Dalí överraska, men det som visades upp här var riktigt spektakulärt. Mina minnen var från skolboken med klockorna som rann över bordskanten. Det här var betydligt häftigare. Helt klart värt ett besök. Inträdet gav även tillträde till ett speciellt smyckesmuseum med Dalí smycken.

Dali smycke

Efter besöket gick färden mot Creixell där min bror sett ut en camping Gavina nära havet. Vi fick en uppställningsplats ungefär 50m från en ljuvlig badstrand i det gröna fältet på bilden Nära mittgången. Nu blev det i alla fall ett dopp i ett ljummet lätt brisande medelhav.

Provsmakning i Banyols

Vinodlingar Banyols. vissa eldhärjade

På vägen efter den karga kusten började det dyka upp vinodlingar med glest planterade riktigt låga buskar. Vi var i Banyols. Det började dyka upp diverse stånd för provsmakning. Till slut slog vi till och stannade för provning.

Det visade sig vara till mesta dels söta viner som presenterades. Inte dumma, men söta viner var inte riktigt vad vi var ute efter. Vinerna var bra men dyra som söta brukar vara.

Det dröjde inte länge innan vi kom fram till gränsen. Från vägen kunde man se gränsorten, och man kan tänka sig vilken strategisk betydelse den måste haft när järnvägen var främsta transportmedel.

Möte med vägpirater på kustvägen mot Port Vendres

Vägpirater från Expressen. Vi hann inte fundera på att fotografera själva.

Vi körde kustvägen från Port Leucate mot Spanien för målet för nästa stopp var Figueras i Spanien. På vägen mot Port Vendres kom en svartbil och körde förbi som tutade, satte på varningsblinkers, pekade och försökte få oss att stanna. Det var flera karlar i bilen. Det fanns ingen indikering på punktering för bilen har tryck sensorer. Inget annat fel heller så jag tog ett snabbt beslut att det måste vara skumt. Det var inte mer bilar på vägen utan att jag kunde svänga ut och köra förbi. Med klappande hjärta körde vi vidare och in till Port Vendres där det skulle finna en affär som förde en speciell fiskfond.

Det var svår parkerat i Port vendres. Det fanns helt enkelt inga platser, så Per fick rusa ut medan jag vildavästerparkerade i värmen. När konserverna var inhandlade fortsaatte resan mot Spanien.

Natt nära medelhavets strand vid Port Leucate

Från Pic Saint-Loup var det dags att dra sig bot det planerade övernattningsstället vid Leucat. Nu när vi var så nära kändes det verkligen som att medelhavets närhet var lockande för övernattning. Port Leucat låg på en sandremsa en bit ut från land. Typisk semesterort med massor av lägenheter. Väl inne i början av september var det ganska öde. Bordatlas förslag på stellplatz såg verkligen inte lockande ut och låg långt från stranden såg ut som ensliga grusplaner. Vi hittade dock en camping ganska nära stranden.

Rives de Corbieres 3 etoiles. Ganska hygglig. Skulle ha restaurang. Tyvärr stängt. Vi vandrade runt men hittade ingen öppen restaurang så det blev grillen med nödmaten från kylskåpet. När maten var avnjuten var det för mörkt att våga sig på ett dopp. Det här var andra stället i Frankrike där det var unisex toaletter och tvätteri. En kvällspromenad i en annars ganska öde semesterort.

Besök i Pic Sant-Loup nytt Grand Cru område i Langedoc

En varm resdag från Condrieu svängde vi av mot motorvägen som gick mot Spanien.

Vi närmade oss Pic Sant-Loup som är nytt Grand Cru område för året i Langedoc. Det fordrar en liten extra studie. Min bror hade valt ut tre producenter som besöktes. Den förste producenten skulle inte öppna förrän efter lunch så det blev en lunchpaus innan vi satte av mot Domain de L´Hortus. En pratig säljerska serverade lite vin för provsmakning. Det kom in någon mer viktig kund så det blev rätt mycket väntan mellan provsmakerna. Känslan var att det var surt och inte särdeles tilltalande och inte heller priset lockad att köpa något. Vi smet ut. Den andra producenten i närheten skulle inte öppna förrän om en timme så vi åkte vidare till en som var öppen längre bort Château de Lancyre.

Det blev i stället en positiv upplevelse. Bra service, riktigt trevliga mustiga röda viner varav Vielles Vignes var den som stack ut. Det fanns dessutom en riktigt trevlig Rosé. Området hade drabbats av hagel nyligen och gården hade på ett par timmar fått hälften av skörden förstörd. Några flaskor inhandlades innan vi åkte vidare

 

.