En otroligt smakfull och stärkande glögg. Ingenjören funderade, varför krångla till det med sockertopp och bränna bort en massa dyr sprit när det finns den beprövade gjutjärnspannemetoden. Den metoden är säkrare, kan göras inomhus och låter mycket lite gå förlorat.
Ingredienser
2 flaskor smakrikt rödvin
75 cl klar sprit, renat, vodka etc
3 st kanelstänger
1 bit färsk ingefära
2 st pomeransskal
1 tsk kardemummakärnor
6 st stjärnanis
3dl strösocker
Tillredning
Använd en kastrull med lock
Häll i vinet och kryddorna i en kastrull med lock
Värm kryddorna i vinet utan att det får koka och låt det hela dra ca 10 min.
Häll i spriten och värm på utan att det får koka. Låt det dra 5 minuter till.
Häll sockret i en gjutjärnsstekpanna och smält sockret så det får en fin ljusbrun färg. Undvik att sockret bränns.
Häll det smälta sockret i vin och kryddblandningen. Lägg på locket. När sockret löst sig är glöggen klar.
German wine inviterade till en rödvinsprovning och en Masteclass i Spätburgundwer eller Pinot Noir om man så vill. Lärare var den mycket kunniga Romana Echenspergel från Berlin.
Vi fic lära oss terroirs betydelse, men valet av kloner är inte att förglömma. Det är inte samma kloner i Tyskland som i Bourgogne. Inte ens i hela tyskland fungerar samma klon. I Ahr där det är mycket kallare ger klonerna och skiffer ett helt annat vin än i Baden med mer värme och kalkhaltig mark. Runt Stuttgart finns det gipsmark och där blir smaken en annan.
Det var verkligen ett stort spann i smaker och karaktärer, men det hade varit intressant att få prova hur de stod sig mot e bourgogne.
Det var rätt många viner som provades i tre flighter. Dessutom väldigt olika i karraktär. Huber från Baden stod i en klass för sig.
Efter några dagar i Dalmatien kan jag konstarera att visst finns det riktigt bra och välgjorda viner i Kroatien. Även lägsta nivån som serveras som husets vin på enklare matställen är förvånansvärt bra.
Vi började att söka efter primitivos mamma, men hittade i stället en kusin som var riktigt bra. Plavac mali.
Idag besökte vi Bibich, djupt inne i nationalparken. Krka. Riktigt bra viner på shiraz, merlot och toppvinet hade även en skvätt plavina.
En riktigt trevlig upplevelse som visade sig även finnas på systemet.
Så har den spanska jordbruksministern äntligen godkänt de första Cava de Paraje calificado. De första kandidaterna som fått sin paraje godkänd finns på denna lista som kom från Cava Regulador denna vecka. Man kan lugnt säga att det är de bästa producenterna av Cava som driver utvecklingen.
Efter att ha provat igenom närmare 150 mousserande från 45 olika producenter från ett antal olika länder framstår det klart som att det finns två type av kvalitetsmousserande.
Viner med dosage
Viner utan dosage
Det är en konst att göra en mousserande med zero dosage. Det är å andra sidan remarkabelt hur lätt det är att maskera defekter med dosage. Att socker har den effekten har jag hört talas om, men att det smakmässigt har så stor inverkan. Dosage i Tyskland görs ofta med ausslese eller eiswien. Det får absolut inte vara ädelröta. I Spanien finns det producenter som använder solerateknik för att påverka smaken. Vad de gör i champagne med dosage återstå att utforska, men det finns mycket få bra zero dosage champagner.
De som verkligen stack ut inom Zero Dosage området var tre producenter
Raumland Tyskland
Recaredo Spanien
Bamberger Tyskland
Bellavista Italien
Ca del Bosco Italien
Strauch Tyskland
Raumland är mer eller mindre okänd i Sverige men är en stjärna i Tyskland, faktum är att han slagit alla konkurenter i en blindprovning i Schweiz arrangerad av tidningen Vinum. Raumland grej är att kopiera Champagne i allt. Jag är imponerad av Raumand men lika imponerad av Bamberger som gör en helt fantasktisk frisk Rieling Sekt som inte liknar något annant. Av Zero Dosage sätter jag Raumland högst.
Recaredos Cava particular provade jag i Spanien i fjol, men den måste ha varit korkskadad, för det som presenterades i Frankfurt var riktigt wow. Italienarna från Franciacorta Cá del Bosco och Bellevista besökte jag 2014 och förstod väl då inte riktigt betydelsen av Zero Dosage. Men nu var de båda riktigt bra.
Så komer vi in på dosage området där Ruinard var självklart en ledare. Helt otrolig höjd, men så har de också vunnit Tom Stevensons sparklingtävling flera år i rad. En annan av Tom Stevensons favoriter är Ferrari från Italien. Riktigt bra viner men det fanns en tydlig doft av dosage, varför de klassas in i dosage kategorin men ändå riktigt bra. En egen favort är Gramona från Spanien som med en skvätt Solera gör underverk på en biodynamisk bas.
Det var en fantastisk provning och gav mig nya perspektiv på mousserande. Champagnedruvor är ett eget kapittel men Riesling är även det ett eget kapitel som finns som både zero dosage och med dosage. Så är det många so skriver om burgunderdruvor, men jag lärde mig att det även inbegriper Gammay och Aligoté som ger helt andra dofter och smaker än övriga burgeunderdruvor.
Det var tveklöst det mest spännande jag som munskänk varit med om att få prova igenom 45 av 49 producenter. Efter tre och en halv timmes stående provande med i snitt tre viner på varje ställe dvs ungefär 150 högklassiga mousserande var orken slut.
Det var fantastiskt spännande att få ställa champagner mot de bästa från Italien, Spanien, Tyskland och Österrike. Det fanns även en riktigt trevlig Sydafrikan med i startfältet.
Frågan många ställer sig är ”Kan verkligen Spainen, Italien och speciellt Tyskland ha något att ställa upp med mot champagner”. Svaret är tveklöst ja.
Ruinard var den den bäst på mässan. Hemligheten var åldern. Men så har de också klarat sig väldigt bra i Tom Stevensons Sparkling World Championship. Men det var flera utmanare från såväl Tyskland, Spanien och Italien som utklassade flera Champagner.
Of the presented vines the Doppiozeta was the most appreciated, except for the Marsala that was something else.
After having been through of all Italian districts the general impression from the participants that the best tasting wines are from the northern part of Italy.
At harvest yield is limited to 12000 kg/ha. Pressing of max 66% of the primary juice or 100 liter/150 kg grapes is allowed to be used for Cava production. However for Cava de Paraje only 8000kg/ha can be used and at pressing only 60% can be used for Cava.
The juce from different grapes is fermented to a primary base wine. The base wines are is mixed to a base wine cuvé must have a alcohol content between 9,5 and 11,5%.
A second fermentation is used to raise the pressure above 3,5 Bar. Sugar and yeast is added to allow the pressure in the bottles n to be raised. Classic Method must be used.
Cava Quality classes
To be allowed to be called Cava the bottle with wine will have to be stored on the lies for at least 9 months.
Cava Reserva requires storage of the bottle with wine on the lies for at least 15 months and for Gran Reserva 30 months. The new Cava de Paraje will require at least 36 months storage. Some producers store the wine for a much longer period. Date of production must be marked on the cork.
Small Gyropalette
When it is over and it is time to prepare the bottle for the market the bottle are riddled and gradually raised to vertical position with the bottle neck down. This can be done manually with wooden pupitres or machines called Gyropalette. Removing the cork and the lies called degaugement can be done manually or the bottleneck can be frozen and the degaugement done with machines.
Before a new cork is put on, the loss of liquid is compensated. For a Brut Nature, wine from another bottle is used to replace the lost liquid. For all other liqueur de expedition is added also including the sugar dosage needed to reach the expected rest sugar content. The Liqueur de expedition may add surprises from a secret family recipe. However there are EU rules specifying what is allowed.
The ready Cava product will be controlled and blind tasted by Consejo Regulador before obtaining the expected control mark.
Recaredos ägare Ton Mata tog oss med i sin bil. Första stoppet var i en vingård där det pågick skörd. Vingården låg på ungeför 200m höjd och här var det flodslam i marken. Det var en nackdel för druvstockarna hade svårigheter att tränga ner genom leran och var mer utsatta för torkan. Det hade knappt inte regnat på två år och skörden var halverad mot tidigare.
Nästa stopp var en vingård som låg ca 30-50m högre. På den nivån fanns inget flodslam. Marken var ett konglomerat med kalkgranuler och detta läget gav bättre kvalité på skörden.
Recared är både Organic och Biodynamiskt certifierat.
Ton dukade fram smörgåsar som sköljdes ner med ett glas Cava skördat från lägena som på sikt skulle bli klassat som vingårdsläge eller Paraje. Färden gick tillbaka till vineriet.
Under hösten 2016 påbörjade vi inom Munskänkarna Nedansiljan en kurs om kvalitetsviner i de olika italienska landskapen. I första hand viner som klassades som DOCG eller DOC ingick i kursen. Tio kursdeltagare samlades hemma hos kursledaren Eric Stein. Vi började från norr och tog ett par landskap per gång. Torsdagens avsnitt handlade om Apulien, Basilicata och Campania. Nästa gång är det dags för Calabrien och Sicilien.
Av de vita vinerna uppskattades Greco di Tuffo bäst. Det var ett fruktigt trevligt matvin. Av de röda var det svårt att ta till sig vinerna Taurasi och Gricos gjorda på druvan Aglianico. Favoriten var Selvarossa som dominerades av Negro Amaro. Ett fruktigt vin med trevlig munkänsla och lång eftersmak.
