Längs med Donau mot Tyskland

Donau är inte bara en strid flod som går genom både Tyskland och Österrike för att sedan fortsätta mot Ungern mots Svarta havet. På stäckan från Wien mot tyska gränsen är det värt att fälja med floden som i vissa delar har ett dramatiskt landskap. Här finns det kända vinodlingar i området Wachau. Men redan i juli börjar aprikoserna bli mogna. De skördas och äts färska, men det görs även en uppskattad Marillenlikör.

Vi stannade till där de höll på att plocka längs vägen och köpte en låda alldeles färska frukter direkt från träden.

Wien med en konstvetares ögon

Vi köpte en endagsbiljett med U-Bahn Pendeltåg/tunnelbana in till centrum fanns 150m från porten. Fösta målet var konstmuséet Belvedere ihyst i gamla palats. Sådant brukar ta tid. Målet var ändå att få se Wiens store Jugend målare Gustaf Klimt. Vissa skulle säga känd från IKEA. Som vanligt på muséer är det fotoförbud och man får länka det som finns.

Damen i Guld är nu känd från en film som handlar om hur tavlan stals från en judisk familj och efterföljande processer.

Det finns en massa fler alster av Klimt att titta på på Belvedere.

Efter att tagit oss igenom museet behövde krafterna späs på lite. En äkta Wienerschnitzel med kartoffelsallad och en Pilz.

På vägen mot nästa Jugendhållplatts Session fanns det en massa utsmyckade hus

Så var vi framme vid nästa Jugend hållplats i Wiener Session. En spektakulär byggnad som innehåller Gustaf Klimts Bethovenfris.

Egentligen en konsthall.

Session

 

Bethovenfriesen är lite speciell om man tänker på att den tillkom 1902. Mer vilder finns på Sessions hemsida.

Bethoven frisen

Det finns mycket mycket mer att uppleva av turistattraktioner och sevärdheter i centrala Wien.

Bra stellplatz i Wien

 

Så var det dags att hitta något ställe att övernatta. Med hjälp av Bordatlas hittade vi en perfekt ställplats för att göra Wien. Mitt i ett industri kontorsområde i en förort fanns denna välbevalkade och välutrustade Stellplats. El på alla platser, toa dusch, liten bar och en korvkiosk. Frukostbröd kunde beställas. Rejäl Tömningsplats och påfyllning av färskvatten.

Det fanns en riktigt bra Pizzeria resturan ett par kvarter bord, som de hade avtal med. God mat  och bra servering. Det fick duga för kvällen.

Pendeltåg/tunnelbana in till centrum fanns 150m från porten, perfekt för att göra Wien.

Schönbrunn i Wien bara stort

Från vindistriktet vid Neusiedler See gick färden till Wien. Skulle försöka hinna med Schönbrunn innan degens slut. Efter vissa svårigheter att parkera hittade vi en plats efter en gata en bit ifrån. Då kom nästa överraskning. Man skulle betala parkering med biljetter som köptes i tobaksaffärer. Efter visst letande hittade vi en affär och fick till biljetten. Efter en rask promenad kom vi till Schönbrunn.

Slottet låg på andra sidan av en ringled som skapats vid mitten av 1800 talet. Kejsaren hade låtit riva stadsmuren och i stället bygga tunnelbana och ringled. Klokt när muren spelat ut sin strategiska roll, men tråkigt för historieätare.

Konstvetaren vid min sida var inte et dugg imponerad. Det var bara stort pompöst, jätteträdgård men saknade artistiska utsmyckningar. Det var inge idé att dröja sig kvar. Det fanns andra intressanta konstupplevelser inne i staden.

Geifing från Rust

På huvudgatan hittade vi till slut en butik med producenten Geifing som fanns med i Falstaff och hade fått en stjärna.  Det var mycket röda viner men vår favorit Pinot Noir fanns både som enklare, mer exklusiv och en mousserande Blanc de Blanc.

Den enklare Pinot Noiren var inte märkvärdig. Landauers röda lockade bättre. Den dyrare Cavallo 2009 var intressant, hade fått 93 p av Falstaff. Ett torrt matvin och fick åka med hem, kanske lite över budget 29€. Det var handplockade druvor, malolaktisk jäsning och lagring på Barique. Det mousserande vinet var intresssant att smaka men Peter Schandlers var bättre.

Weingut Landauer en Pinot Noir överraskning i Rust som fick guld 2016

I vandringen runt Rust kom vi till Weingur Landauer som skyltade med priser för Pinot Noir. Det var öppet och måste testas. Vi blev väl mottagna av Herr Landauer som plockade fram sin Pinot Noir som var riktigt trevlig. Om man ser till priset var det ett fynd. Efter ett tag började han tala om den kraftiga hagelstormen som varit och hur det slog sönder druvorna. Utanför dörren mot gården hade han exempel på skadade klasar, hänger de kvar kommer sjukdomar som ett brev på posten.

Det blev en låda Pinot Noir, men innan vi kunde lämna var vi tvungna att prova Landauers specialité som var söta viner. Jag visade min Falstaff bok men han fanns inte med varför? Han tyckte informationen var för gammal redan när den trycktes, så han brukade inte skicka in viner till dem.

För övrigt kostade det inget att prova viner i Rust.

I oktober 2016 fick de sju guldmedaljer av International Wine Challenge IWC. En var för Pinot Noir.

Vinproducent Weingut Peter Schandl Rust im Burgenland

Den första producenten son besöktes var Weingut Peter Schandl. Det som lockade var att de hade röda viner och Sekt. Peter tog själv emot och vi fick smaka såväl Sekt som en trevlig Pinot Noir 2011.

Sekten var en Pinot Noir Brut 2014 zero dosage gjord med traditionell metod. Fin musse, doft åt citrushållet och frisk syra.

Pinot Noir var trevlig fin doft av mogna druvor, torr passar bäst till mat.

Peter Schandl Pinot Noir

Nya Österrikiska Sekt lagar för 2016

 

Österrikes kvalitetssekt pyramid från Austrianwine.com

Mousserande vin kallas för Sekt både i Tyskland och Österrike. En ny lag för Sekt gäller i Österrike från 2016 Lagen gäller Österreichischer Sekt. Det gäller att titta noga på flaskan för det kan stå Sekt hergestellt in Österreich, då kan hela eller delar av basvinet vara importerat med oklara regler.

År 2013 bildades en Österrikisk Sektkommitte som sneglade mot Champagne och Franciacorta för att få till kvalitetsstyrning av sekt i Österrike och lade fram ett förslag 2015. År 2016 antogs det som en ny lag. Det finns tre nivåer. Alla nivåer kräver att druvorna till basvinet ska ha Österrikiskt ursprung och basvinet ska vara framställt i landet i enlighet med den Österrikiska vinlagen.

Klassik: alla mousserandemetoder är tillåtna, högst 12,5% alkohol och vinet ska ha lagrats på jästfällningen i minst 9 månader. Alla dosagenivåer är tillåtna och det får var vitt eller rosé. Bara österrikisk delstat får anges som ursprung. Årgångsbeteckning är tillåten.

Reserve: Traditionell metod krävs dvs andra jäsningen på flaska. Minst 18 månader på jästfällningen. Druvorna ska skördas för hand. Vid pressningen ska hela klasar pressas så att max 60% av teoretisk must används för Reserve. Inge ursprungsbeteckning annat än delstat. Vingård och kommun får inte anges. Dosage får vara brut, extrabrut eller brut nature.

Grosse Reserve: Druvorna ska ha skördats för hand och får inte packas högre än 35cm. Druvorna ska pressats inom samma kommun i Österrike. must får transporteras. Traditionell metod. Minst 30 månader på jästfällningen.  Vid pressningen ska hela klasar pressas så att max 50% av teoretisk must används för Grosse Reserve. Korgpress eller pneumatisk press ska användas. Dosage får vara brut, extrabrut eller brut nature max restsocker 12g/l. Rött vin får inte blandas i för att göra rosé. Ingen alkoholgräns.

Vinet kontrolleras och godkänns för ursprungsbeteckning av det statliga vinkontoret i Eisenstadt.

Rust vid Neusiedler See

 

Väl tillbaka på Busek fick bilen rulla vidare mot vindistriktet Burgenland Neusiedler See. Vägarna mot Wien och genom Wien var rena arbetsplatserna segt och tog mycket längre tid än planerat. Målet sattes på orten vinorten Rust där det skulle finnas en ställplats. Vid gränsen blev det ett stopp för att införskaffa en Vinjett för Österrike.

När vi väl var framme i Rust var alla förväntade ställplatser skyltade med förbud för husbil. Det var bara att dra ner till ASCI Storchen Camping vid sjön. Den låg mitt i en vassrugg i den annars grunda sjön. Regn och åska hängde i luften och plötsligt blev vi anfallna av horder av myggor.  Det blev att läsa om Rust inne i husbilen med myggardiner fördragna.

Rust visade sig vara ett paradis för storkar. Varje hus ägare med självaktning hade ett bo på skorstenen

.